Köttfärslimpa

Igår lagade jag köttfärslimpa för första gången. Fyllde den med stekt rödlök och svampröra. MUMS :)

Hittade lite skoliospapper

Hittade just lite papper från min skolios som mamma skickat hit.

2 månader innan min operation hade jag en högekonvex skolios i bröstryggen som var 49 grader och som vid den största vänstersvängen var 67 grader.

Efter operationen, alltså nu, så är jag 29 grader mellan kotorna TH3-TH11 och 8 grader i ländryggen, TH11-L3.

Jag är alltså lite snedare än jag trodde...hmf
Om ni vill se exakt hur många kotor jag blivit fixad så googla, finns lätta bilder där man ser vart TH3 är och sen följer man bara ryggraden neråt till L3.

Det känns konstigt att gräva i det förflutna, fast mitt förflutna när det gäller detta hela tiden är nära. Min skolioshistoria ligger ännu nära, det är så mycket jag varit med om. Människor som gjort fel och som gör att jag lider idag. Men jag tror att de som lider mest är mina föräldrar, hade dom vetat det dom vet idag så hade jag blivit opererad flera år innan och sluppit väldigt mycket problem. 

Skrev detta på skolios.ifokus.se. Graderna i berättelsen stämmer inte riktigt eftersom jag inte visste de som står här uppe vid skrivtillfället. 

Min Skolioshistoria

Jag har skolios i familjen vilket gör att sannolikheten för mig att få det var ganska stora. När min syster fick gå på kontroller så kontrollerade skolsköterskan mig extra noga. Rätt som det var så var den där, den där lilla krökningen som skulle öka och orsaka mig, och min familj, sådant lidande.

Jag fick gå på kontroller på Karolinska universitet sjukhuset. Först en gång per år men när kröken västa så blev det varje 6 månader. Varje gång var det ortoped och röntgen som gällde. Hur många timmar jag spenderat väntades på röngten kan jag bara gissa.

1994 fick jag korsett. Min läkare motiverade det med att han själv aldrig skulle tillåta operation på sin dotter, detta var mycket bättre. Jag låg här över 30 grader i min största krök. Denna krök låg i bröstkorgen. Detta ska senare visa sig vara väldigt viktigt.

I två år kämpade vi med korsetten. Sprang till protescentralen på sankt göran för att få den fixad, vadderad och massor av annat. Jag ska kanske nämna att jag är väldigt spinkig så att bära en hård korsett var väldigt skavigt. På denna central fanns det en man som ofta var med oss. Första gången han såg mig undrade han varför jag hade korsett.... Pappa och jag fattade ingenting eftersom läkaren berättat att detta var bra.

Jag kunde inte andas i korsetten eftersom den tryckte på lungorna direkt. Pappa fick order av läkaren att om han älskade mig skulle han dra till så att den stängdes med bara en decimeter mellan kanterna. Pappa svarade att gjorde han det skulle han ta livet av mig.  Jag fick min andra lungfinflammation under min korsett tid. Jag hostade och hade svårt att andas konstant.

1996 har kröken ökat trots korsetten. Min ortoped tar då suckande beslutet att skicka mig vidare. Jag ska erkänna att den ortopeden som var hemsk mot mig var duktig, han hjälpte min grannes höft så att denna idag är bra. Han kunde bara inte om skolios och skulle haft moral nog att erkänna det.

Helena saraste tog emot mig i augusti 1996. Efter att ha tittat på mig sa hon "varför har du inte kommit tidigare?". Min krök är nu ca 60 grader och den kommer öka innan operationen. Jag kan nu alltså lägga min vänster arm på höften och nästan luta mig. Jag är alltså så krökt att min höft blivit nästan som en hylla.

19 november, 1996 blev jag opererad för första gången.  Operationen tog 12 timmar. Dom gick in via ryggraden samt via revbenen och lungan. När de gick in genom lungan kollapsade den och var och annat äckel från flera år tillbaka rann ut. Operationen fick avbrytas och jag sättas i respirator. Min lunga var svag efter att ha nästan delats på mitten av revbenen.

Mitt första minne efter operationen är att jag ligger på intensiven och mår dåligt. En man kommer och hjälper mig, sen somnar jag om. Nästa gång jag vaknar prövar dom att dra ut respiratorn. Dom får sätta tillbaka den direkt. Jag fick spendera ett dyng i respirator innan lungan orkade andas helt själv. Resten av sjukhustiden är ganska dimmigt. Jag minns vissa saker men inte alla.

Jag minns att jag fick åka ambulans hem och att dom fick bära mig upp för alla trapporna. Jag minns att jag var hemma med mamma i 3 månader innan jag fick gå tillbaka till skolan. Jag minns den första dagen jag fick sitta i soffa och jag minns den dagen när jag kunde gå uppför trapporna hemma utan att flåsa.

Min krök blev väldigt stor. Jag är själv väldigt smal så det syntes otroligt tydligt. Kröken skulle dom ha fixat vid första operationen men eftersom lungan kollapsade gick det inte. Därför fick jag en ny operationstid.

19 november (jag skämtar inte ), 2003 blev jag opererad en andra gång. Bitar ifrån6 revben togs bort och ändarna sattes tillbaka och vingen trycktes in. Idag har jag en utstickande skuldra + ett revben.

2012

Min lunga är så gott som halv idag. Det finns inget utrymme för den i bröstkorgen längre. Mina nyckelben är ojämna, jag är alltid vänd lite åt höger. Mina höfter är ojämna, jag har därmed olika långa ben. Jag går visst lite lustigt enligt sambon .  Jag kan inte sitta länge, stå länge, ligga länge. Jag har blivit överrörlig i höfterna, stel i hela överkroppen.  Hostar eller nyser jag så riskerar jag att slita loss ett muskelfäste. Jag kan inte hoppa, dyka, eller göra nått annat som kräver att mina stötkuddar i ryggen fungerar. osv..

MEN jag har det bättre än många andra. Jag har mött människor med skolios som inte får hjälp, som bara kan vänta medan deras krök växer. Jag är stolt över att jag inte klagar. Jag har det bra trots allt. Man vänjer sig vid att vara stel som ett kylskäp och ha svårt att ta sig in eller ut ur en bil. Jag ser nog lustig ut när jag inte kan börja ryggen utan alltid sitter rak som en pinne. Men vet ni vad, jag bjuder på det!

Jag i juli/augusti 1996 cirka 4 månader innan första operationen. Lustigt, jag minns inte hur stor kröken var men jag minns badbyxorna :)

Besök

Mamma och pappa var just här, väldigt trevligt :). Alltid lika skönt att få umgås några timmar...
Imorgon är det jobb och jag har smått ångest, suck. Vill inte!

Jag och Pixie myser i soffan och läser gamla VR som mamma tog med :)

Lördagens citat

"du ser ut som en grekisk gudinna".

Dagen kunde startat värre ;)

Skolios

Sitter och umgås på ett nytt forum.

http://skolios.ifokus.se/

Är både jobbigt och roligt att se andra med samma problem. Jobbigt att man måste komma ihåg sitt eget, roligt att kunna jämföra och känna igen sen. Det är väldigt mycket jag förträngt genom åren....

Bittert

Stämningen på mitt arbete just nu är bittert och argt. Kan inte folk byta jobb om de störs så mycket på våra små liv? De kan inte rå för mycket i livet och vårt jobb går ut på att respektera dem för dem de är.. satans kärringar som inte kan byta jobb.