Nya lakan och mysljus

Ligger i sängen med mysljus, family guy och nya lakan. Att ligga i nytvättade, nyköpta lakan är magiskt skönt. :)

Skitväder inne skitväder i sinne?

De senaste två dagarna har det varit så trist att vara jag. Konstans småvärk i ryggen som gör att det är trist att sitta eller ligga. Sängen lockar inte alls trots att jag är dödstrött. Får använda soffan till och från. Ska ta ett varmt bad senare och se om kroppen mjukas upp och lugnar ner sig.
Ibland är det såååå roligt att vara gravid (sarkasm javisst).  Nu är har det redan gått 23 veckor och om BobFloyd föds nu har han en god chans att överleva (hur coolt är inte det liksom?!) men såklart att man vill ha honom där inne tills han är färdigbakad...

God Jul

Jag sitter nu vid bordet hemma hos Kristians mamma i sjundeå. Huset börjar så sakteliga att vakna till och snart blir det risgrynsgröt. :)
Jag vaknade upp ganska förkyld men jag hoppas att det blir bättre av risgrynsgröten jag tänker stoppa i mig och panadolen som jag redan stoppat i mig.

Brynulf verkar inte bry sig nämnvärt över att jag är förkyld, full rulle som vanligt. Igår kunde t.o.m farmor få känna en liten liten spark. Mina händer sparkar han hej vilt på men så fort någon annan ska sätta dit sin hand så blir det stilla som i graven där i magen. Inte ens sin far sparkar han förr. Knasiga bebis.
Om mindre än några dagar så är Brynulf så gammal att han kan överleva utanför livmodern. Han räknas även som en bebis nu och int ett foster. Tänk va ett par dagar kan göra.


Igår vid middagsbordet fick vi många bra förslag på namn, Arnuldus, Steve, Burt blandat i en mängd kombination. Vettesjutto vem som ska välja namn åt vårat barn men kristians släkt är det inte... ;)

Sagan om "Brynulf Bob-Floyd"

Våren var lite turbulent då vi upplevde/fick/var med om en så kallad missed abortion (MA) i mars. Det betyder att man har ett missfall som kroppen inte förstått ännu. Fostret är dött men det tar ett par veckor innan kroppen stöter ut fostret och man kan få medicin för att snabba på processen. Vi fick reda på detta då vi var på ultraljud i vad som skulle vara fostrets vecka 12. Jag fick medicin och det tog cirka 10 veckor innan allt var som det skulle med kroppen igen.  Att få missfall så pass tidigt är väldigt vanligt och 1 av 5 graviditeter slutar på så sätt. Oftast hinner man bara inte märka det.

I juli när vi var på Kreta så kom inte mensen som den skulle. Tog ett grav. test som var negativt och tänkte att detta säkert beror på att kroppen och hormonerna ännu var lite i olag. När mensen inte kommit några veckor senare tog jag ännu ett gravtest som denna gången visade ett svagt plus. Blev såklart jätteglada och fick ringa till rådgivning och boka ultraljud igen. Jag kunde inte riktigt hålla mig till vecka 12 denna gång (då man får gå kommunalt här i Finland) så jag bokade ett privat ultraljud tidigare men den doktorn sa att det nog är ännu ett missfall och att han skulle skriva remiss till gynekologen för att fixa det. Fick tid 2 veckor senare till Jorv sjukhus. Pratade med chefen om att jag nog blir hemma resten av den veckan då man får rejäla magsmärtor och blöder mycket av medicinen. Fick komma in i ett stort rum där en läkare och en sköterska finns. Innan man får medicinen ska 2 läkare ha konstaterat ett missfall och en sköterska gå igenom proceduren. Allt för att göra det så säkert för foster och mamma då det är starka preparat man använder. (samma som vid en abort).
 La mig på britsen och håller ögonen på sköterskan som pular med en massa papper när läkaren trycker på en knapp och ett dunkande hörs. Jag funderar varför hon låter mig höra min egen puls men sen vänder hon monitorn och säger att det finns hjärtljud på fostret. Hon visar en liten liten grej med ett pickande hjärta. Sköterskan säger att man tydligt ser ett foster i storlek v.7 och läkaren kommenterar bara att fostersäcken ser lite bucklig ut men annars syns hjärtat tydligt och pulsen är stark och bra. Eftersom det var en önskad graviditet och mensen samt grav. testerna inte riktigt stämde så fick jag en tid två veckor senare. Läkaren sa att vi inte kan ropa hej ännu utan vi ska se om två veckor.

Jag går alltså därifrån med ett levande foster i magen istället för abortmedicin. Ringer chefen och berättar chockat  att jag nog kommer nästa morgon som vanligt... Helt galen känsla. Kristians kommentar var "så det där som var nått, som dom sen inte trodde var nått, är nu nått"...

Två veckor senare kommer en supernervös jag till samma gynekologiska avdelning för att kolla om fostret överlevt dessa två veckor eller om det blev ett missfall ändå. Läkaren är en jättego äldre dam som återigen har en sköterska med sig.  Det går inte många sekunder innan läkaren visar mig en glad, aktiv liten räka. Lagom stor för sina 9 veckor och med sprattlande lemmar.

Den absurda känslan av att se det där lilla knyttet efter allt som har händ. Gick därifrån med en bild att visa pappan och med ett stort leende på  läpparna. WOW liksom...

Efter det var det bara att ringa rådgivingen igen då jag avbokade alla tider när jag fick höra att det var missfall av första läkaren. Fick även boka en tid för ultraljudsundersökningen som görs i vecka 12-13. Dp kollar man även tecken på downs syndrom. Man säger att missfallsrisken minskar till 2-3% efter vecka 12. 

Kristian följde med denna gång för att få se ett förhoppningsvis levande knytte. 

Denna gång sov liten så jag fick hosta och väcka honom. Konstig känsla när man gör vaginalt ultraljud och sen hostar och ser det på skärmen... Att se hjärtat pumpa är så otroligt häftigt.

Efter det här har tiden rullat på. Knyttet växer och knakar, jag mår till och från dåligt.  Knyttet är just nu dem 18 december  22 veckor gammal och förra veckan vägde han hela 396 gram.  

Han rör på munnen, dricker vätska, har fungerande njurar och urinblåsa och kan t.ex. suga på tummen. Han sover sällan, stör sin mamma ganska ofta och blir totalt lugn av sin pappas hand utanpå magen.  Han kan nu höra och märka skillnad på min röst och andras. Han visade glatt upp alla sina behag på ultraljudet så ingen kan missa att han är en pojke.  Om bar 2 veckor kommer han ha en chans att överleva utanför livmodern och lungorna kommer kunna andas luft. Hur jäkla häftigt är inte det? 

Han är beräknad att födas den 24 mars. 

Och nej, stackarn ska inte heta Brynulf eller Bob-Floyd...

Dags att börja skriva igen kanske.... ;)

Var väldigt länge sen jag skrev och jag har inte riktigt haft inspiration att skriva förrän nu. Känns som om jag måste börja skriva lite med tanke på vad som händer och sker just nu. 

Sommaren spenderades på Kreta tillsammans med mina föräldrar och syster med hennes familj. 

Vi passade på att förlova oss den 18 juli. :) Det var varmt och skönt och njutbart och alldels, alldeles för kort tid. (Tyckte säkert inte stackars Kristian som fick stå ut med oss alla).

Vi fick tyvärr avliva Lusse under vår semester. Söta Sara tog med honom till veterinären då han för andra gången på en månad blev sjuk och där fick han somna in. Kändes lustigt att komma hem till en skygg liten ensam kisse. 

Så för att Pixie inte skulle bli så ensam fick  Ella flytta hit från Kajanaland. Dom har blivit ganska goda vänner på kort tid. Ella är, om möjligt, ännu mera pratglad än vad Lucifer var.

Smuligkonst

Ibland är det okej att låta smulorna vara kvar på bänken...

Måndagmorgon

Sitter idag och väntar på att få lämna lite blod... Var baa 24nr före mig. Kommer ha en redig tur om jag kommer någorlunda i tid till jobbet.

Känts de senaste dagarna som om jag är konstant magsjuk. Ett irriterande illamående har funnits i bakhuvudet. Hade så gärna haft lite längre helg denna helg. 
Kristian har äntligen blivit någorlunda frisk så vi får hoppas
att jag inte blir mer förkyld. Skulle inte orka med någon flunssa just nu...

Men en positiv sak, busschauffören jag åkte med imorse var så glad att jag inte kunde undvika att känna mig på bra humör :)

Parksol

Såhär fint var det igår i parken på jobbet. Sol sol sol...tyvärr är det lite hus i vägen på kvällen men en del sol kom ända ner till oss.

Morgonpigg....

Det är helt underbart (väldigt sarkastisk nu om ni inte märker det) att vakna tidigt varje dag. Idag hann ju klockan bli 7 innan blåsan påkallade uppmärksamhet från hjärnan. Strax efteråt när kroppen försökte somna om tyckte magen att det var dags att kurra....brukar vakna minst en timme innan klockan ska ringa. Jättehärligt!

söndag.

Sitter och tittar på Staying Alive med en kall coca cola burk bredvid mig. Alltså, det är kall cola i också.  Helgen har varit lugn. Fredagen spenderades först  med få ungar på jobbet och sen med Sambon, Sara och en Nicke. Vi åkte hem till Sara för att se hennes nya lägenhet och sen satt vi där och myste.

Funderar på att äta lite mat och sen krypa ner i ett varmt bad...mys

Veckans citat:
" Det gick ju smidigt" sa sambon. ;)

Är man trött

Om man helt glömmer att sätta på sig trosor och först märker det när långkalsongerna känns lite väl luftiga?

Outfit

Ska möta maija idag efter jobbet så jag tog på mig min mjuka mysiga rea klänning/tunika från logg (10e) o sen varm kofta och yllestrumpor.. Myyys o fint

Fredagsjobb

Detta är min vy just nu... Legat i vilan i 90 minuter tillsammans med 4 barn. Jobbigt värre ;)

Mååårrdag

Idag var inte en perfekt start på veckan...migränhuvudvärkaktigt har dunkat bakom pannbenet hela dagen. Funderar på om det äe flunssa på kommande....typiskt just nu.
Nattsömnen var konstig så energin fanns helt enkelt inte under första delen av dagen. 
Men jobbrutinerna börjar fastna och jag kanske nu klarar av att vara med vikarier under de 3 veckor som min kollega M  ska vara borta.
Nu sitter jag på bussen hem som just idag sniglar sig framåt...

En kort resume

Det har ju gått en tid sedan jag skrev sist men faktiskt inte så länge som jag trodde. Julen spenderades tillsammans med familjen i Sverige för första gången på 6 år. Det kändes skönt att få komma hem och äta julmat tillsammans med mamma och pappa hemma hos syster och hennes familj. Älskade var ju såklart med och han hade fått bra betyg från systers karls mamma. Men som min mamma sa, det visste vi ju att han skulle få...

Efter att spenderat 5 dagar i sverige tog vi vårt pick och pack (typ 4 resväskor och2 ikea kassar) och åkte hem. Det var så jäkla skönt att få sova i egen nybäddad säng med nya täcken och lakan (som vi fick i julklapp). Mums för sånt!

Vi fick en massa julklappar och bland dem var underlakan(som jag önskat) massa av skor till dagis,bland annat fodrade gummistövlar som är sååå snygga och ett par bruna höga stövlar som satt perfekt. Det fanns även jackor och halsdukar och handskar och långkalsonger och strumpor och massa saker.  Det bästa med mammas shoppande är nästan att det att hon fattar vad som behövs på dagis. Hon köper tjocka strumpor och handskar (så nu har jag extra par både hemma och på dagis).

Katterna fick innan jul en egen rullväska som transportbur. Hittade en på tarjoustalo (typ ÖB i sverige) som kosta 30e och den är hur bra som helst. Lite läskig för katterna men det funkade riktigt bra.


Nyåret spenderades i Ingå utanför helsingfors. Vi var med Kristians 2 kompisar och den enas flickvän. det var en lugn och mysig nyårsafton.

Allt som allt var detta en trevlig och lugn jul. Så underbart skönt!!