liten bild.

Jag jobbar på ett daghem som finns i en gammal folkhögskola. Byggnaden är runt 100 år gammal och helt ljuvlig. Dessvärre är den trång. Det ni ser på bilden är det utrymme som en grupp barn delar med personalen. Detta är alltså personalens omklädningsrum.... Ovanpå skåpen som syns finns barnens korgar där de har sina extrakläder. Det fungerar eftersom vi är vana. Finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Jag ÄLSKAR att jobba i denna byggnad istället för en fin, stel byggnad. Men mera plats skulle inte skada....

Jösses så jag älskar mitt jobb!

Liten snabb uppdatering.

Glömde min telefon på jobbet igår och var så orolig för den att jag kom extra tidigt på jobb. Nu ska jag dock snart börja jobba så det får bli en snabb uppdatering.

Jobbet går hyffsat, lite tjafs och gnäll har det varit men inget allvarligt. Sakta om säkert så tycker hon att det är roligt att ha det avslappnat och att jobba med en som tar tag i sakerna hon tycker är tråkigt. Vi har börjat sammarbeta som vi gjorde på den gamla goda tiden. Känns skönt fast det är irriterande att alltid behöva fundera hur man ska förklara saker. Jag är ganska impulsiv i truten. ;)
Nu ska jag snabbt dricka en kopp kaffe och läsa dagstidningen.
Hade ingen ro oi kroppen eftersom jag inte hade telefonen med mig. Man känner sig så hemskt hemskt naken och ovetande. Jag hatar att inte veta klockan och den enda klocka jag har är såklart telefonen. Kanske man borde göra sig lite mindre beroende av den?

Nervös

Jag är nuförtiden "chef" på en avdelning på mitt jobb. Hon som jag jobbar med har varit min oofficiella mentor, mitt stöd, min vän genom skolgång och annat. Vi är väldigt lika men även väldigt olika. Hon har hittills jobbat med vikarier och en annan tjej. Hon har varit van vid att behöva ta tag i allt.  Hon har kämpat hårt den senaste tiden (och i perioder under de senaste 2 åren).
Hon har nu varit på semester. Jag har ändrat på en hel del och jag väntar spänt på hennes reaktion. Jag är nervös till tusen. Jag vill inte trampa henne på tårna men jag vill ändå ändra en massa som inte funkat.

Det första jag har ändrat på stressen, vår grupp har aldrig bråttom och jag har sällan full koll på klockan. Men jag tror min kollega kommer uppskatta det. Vi har jobbat superbra ihop förut. Hoppas bara att hon kommer ihåg det när hon ser mitt städande och omorganiserande. Efter klockan 9 imorgon.så vet vi. :)

65 åringen

Det var svårt för syrran att få mamma att inte blunda, men detta får duga. <3

Kräknyår...

Redan innan jul var det ganska förkylt hemma hos oss men det var visst bara starten. Både jag och K jobbade mellandagarna och vi hade det superskönt och lugnt, mycket kärringar och lite barn. Den 29 december börjar det gå kräksjuka. Den 30 dec ligger både jag och K hemma och jaa, kräks. Halva dagiset blev smittat (som tur var hade vi ju knappt några barn där). Nyårsafton gick i lugnets tecken, vi åt chips och drack lite öl. Små sov vid tolvslaget men fick ändå se lite fyrverkerier.
Vi skulle ju dagen efter åka båt med mamma och pappa och syster och hennes familj så det var ganska skönt att må hyffsat när man vaknade.
Båtresan till Sverige gick bra, det gungade lite men vi satt i puben och lyssnade på trubaduren som spelade. Fick även en sång dedikerad till oss. =)

Måndagen den 2 jan. gick i festandets tecken. Vi åkte hem till Mamma och Pappa och åt kräftor, drack lite gott vitt vin och lyssnade på bra musik innan det blev dags att åka till båten igen. Efter det har det bara rullat på, vi har skålat, ätit, varit på disco, i puben och lyssnat på en ny trubadur, sjungit allsång, sprungit i korridorerna (man är ju världens bästa moster ;) ) and so on....Pappa var lite förkyld men annars mådde resten av oss bra.....

Kl. 6 på morgonen vaknar K av att kroppen gör ont, huden värker och han mår otroligt illa. Efter det går det bara utför. Mamma och pappa följer oss till taxin och K piggnar till ett litet tag och klarar sig hem. Han spenderar sen tiden i sängen med att försöka hålla inne sin värktablett för att febern inte ska få grepp igen. :(

K har fått vara hemma 2 dagar och kurera sig. Stackarn fyllde dessutom år i förrgår så han fick spendera den hemma med mig och en massa 2½ men, top gear, The big bang theory och annat mumsigt.. Igår åkte han till sjundeå och lämnade förkylda mig hemma (sååå skönt att få vara ensam hemma lite).

Nu vill jag dock ha min karl tillbaka, några timmar utan honom räcker sen är det inte riktigt roligt längre. Finns ju ingen här hemma som jag kan mäta snormängd med! ;)