Firade en supermysig jul tillsammans med Ks familj och alla syskon. Fick för första gången på 6 år fira på själva julafton och inte juldagen. Spenderade dagen/kvällen med kaffe,glögg, god mat, kall öl och underbart <3 sällskap. Avslutade den i sjundby hos Ks bror, flickvän (vi hade ett superbra samtal som löste massor av frågetecken som vi båda haft) och Charlie, myspys Charlie. Han har verkligen kommit hem nu. Deras ena hund var förut helt galen, hpooig och skällig osv... Idag är han lugn, mysig och ,med brist på andra ord, vettig. Galningen och jag busade så jag ahr blåmärken längs hela underarmanrna. Men det var värt det =D
Ks bror är massör så han trixade lite med min axel som jag haft problem med. Han ska även vidarebefodra mig till hans mentor för fortsatt behandlning. Uppenbarligen är jag ganska obalanserad o ryggen, haha. No shit sherlock lixom....
Jag åkte hem på söndagen, till lugnet och tystnaden. Hade praktiskt taget sönder en julklapp från K's underbara mormor men annars löpte dagen bra. K kom hem på måndagen trots stormar och annat skit som hänt här (och i sverige har jag förstått).
Bästa citatet från julhelgen får Ks mormor stå för. På julaftons morgon satt vi och vänta på frukostgröten. Då frågade hon K som satt bredvid henne i soffan:
- Är du sjuk i huvet?
K svarade att han nog är lite sjuk i huvudet men att han inte är bakis.... :)
onsdag 28 december 2011
torsdag 22 december 2011
Typiskt
Nu när skolan är slut och pressen borde lösas upp så blir man förkyld. Nya bakterier på "nya" avdelningen och en helt annan press som väntar efter nyåret. Förkylningen kom därför som ett brev på posten. Ska iväg till Ks mamma imorgon så det kunde varit värre. Jag kunde ju blivit magsjuk....urk...
tisdag 13 december 2011
Hur man startar Luciadagen.
Detta var inte vilken Luciafest som helst utan detta var en luciafest som skulle ske på ett helt nytt daghem med nya föräldrar, kollegor och whatnot. så jag tänkte att jag kanske ska se riktigt proper ut.
Ja, vi kan ju säga att det gick ju sådär:
Morgonen startade segt, och helt plötsligt var det dags för mig att gå till bussen och innan dess borde jag packat väskan och erm, måste jag ha med mig nån extra tröja? Erm.. halsduk, vilken rock? Den grå, ja det låter bra. Nej fan, det regnar ju ute. Fram med den beige istället. Skjortan jag valt satt lite tight men det går nog. Jora, finfint den sitter så bra så bra......
Springer till bussen med regnet piskande mig i ansiktet som nyss var helt okej sminkat. Regnet lixom letar sig in i ansiktet och under,igenom och bara in överallt. Min huva verkar ha krympt dessutom. hmf.. nå, springa på, kramp i sidan. Gaah.. min mage fryser, hur i helvete kan den frysa med linne och skjorta och jacka? Va fan, min skjorta och mina 2 linnen har åkt upp över navel. Av med handsken, in med handen och dra ner.. gå tre steg, av med handsken, in med handen och dra ner... gå 2 steg in med en iskall hand (jag orkade inte sätta tillbaka handsken igen) och dra ner. Va i helvete! Springa lite, dra ner mycket, springa lite till och hinner med bussen! Yay! Drar ner alla linnen och grejer igen. Dra upp byxorna som visst halkat ner. Urk.
Sitta och må lite småilla på bussen. Ser inte ut genom rutan och vet inte riktigt vart jag är. Det händer iof varje morgon och ändå lyckas jag alltid komma av, lustigt. Kommer in på dagis, alla jävlar är glada och har tomeluvor. Dammit. Jag glömde luvan och jag har tröjan ovanför naveln som en fjortis. Ser mig i spegeln och försöker hitta mina ögon, ser bara röda svullna bollar där dom borde vara. Great.
In på avdelningen, hör en massa grejer om saker jag ska sköta inför nått luciatågande. Bra bra.. mushimushimushi säger min hjärna som svar och handen drar ner skjortan för säkert femtioelfte gången.
Sankta Lucia, skänk mig en skjorta
men inte en 34 för det har jag hemma....
Ja, vi kan ju säga att det gick ju sådär:
Morgonen startade segt, och helt plötsligt var det dags för mig att gå till bussen och innan dess borde jag packat väskan och erm, måste jag ha med mig nån extra tröja? Erm.. halsduk, vilken rock? Den grå, ja det låter bra. Nej fan, det regnar ju ute. Fram med den beige istället. Skjortan jag valt satt lite tight men det går nog. Jora, finfint den sitter så bra så bra......
Springer till bussen med regnet piskande mig i ansiktet som nyss var helt okej sminkat. Regnet lixom letar sig in i ansiktet och under,igenom och bara in överallt. Min huva verkar ha krympt dessutom. hmf.. nå, springa på, kramp i sidan. Gaah.. min mage fryser, hur i helvete kan den frysa med linne och skjorta och jacka? Va fan, min skjorta och mina 2 linnen har åkt upp över navel. Av med handsken, in med handen och dra ner.. gå tre steg, av med handsken, in med handen och dra ner... gå 2 steg in med en iskall hand (jag orkade inte sätta tillbaka handsken igen) och dra ner. Va i helvete! Springa lite, dra ner mycket, springa lite till och hinner med bussen! Yay! Drar ner alla linnen och grejer igen. Dra upp byxorna som visst halkat ner. Urk.
Sitta och må lite småilla på bussen. Ser inte ut genom rutan och vet inte riktigt vart jag är. Det händer iof varje morgon och ändå lyckas jag alltid komma av, lustigt. Kommer in på dagis, alla jävlar är glada och har tomeluvor. Dammit. Jag glömde luvan och jag har tröjan ovanför naveln som en fjortis. Ser mig i spegeln och försöker hitta mina ögon, ser bara röda svullna bollar där dom borde vara. Great.
In på avdelningen, hör en massa grejer om saker jag ska sköta inför nått luciatågande. Bra bra.. mushimushimushi säger min hjärna som svar och handen drar ner skjortan för säkert femtioelfte gången.
Sankta Lucia, skänk mig en skjorta
men inte en 34 för det har jag hemma....
Bah
Sista dagarna på praktiken nu. Tiden kan inte gå tillräckligt fort. Jag är trött på att bli bedömd för allt jag gör, urk. Jag vill tillbaka till eget daghem nu...
måndag 12 december 2011
ibland...
Ibland saknar jag er så enormt. Att kunna gå ut en kväll, helt spontant och ha någon med sig... Att inte behöva väl´ja mellan A eller B (och nu menar jag inte på ett rankningsätt) utan även kunna höra av mig till c, d,e och f.....
Att bo i ett annat land gör dig isolerad. Trots all kärlek du har. Jag har massa kärlek, jag saknar er ändå så att hjärtat brister och tårarna rinner.
Att bo i ett annat land gör dig isolerad. Trots all kärlek du har. Jag har massa kärlek, jag saknar er ändå så att hjärtat brister och tårarna rinner.
fredag 9 december 2011
Sluttampen
Nåja, då kör vi sluttampen på skolan. Sista 5 examensdagarna och sen 2 skoldagar..yay
Slipper ganska lätt undan idag för jag kan inte ha den aktivitet som jag planerat utan vi har gemensam sångstund istället, ganska najs. :D
fredag 2 december 2011
torsdag 1 december 2011
Närvårdare
Närvårdare/Lähihoitaja
Närvårdare
Är du intresserad av att få en god grundutbildning inom social- och hälsovårdsbranschen? Vill du i framtiden jobba med människor i behov av vård och omsorg av olika slag?
Grundexamen inom social- och hälsovård ger dig möjlighet till ett brett arbetsfält med kontakt till människor i olika åldrar och livssituationer. Som närvårdare kan man välja om man vill arbeta med barn, ungdomar, vuxna, äldre eller med människor med olika handikapp, mental eller missbrukarproblem.
I de yrkesinriktade studierna lär du dig bl.a. om människans utveckling, människokroppens uppbyggnad och funktion, människans grundläggande behov, social- och hälsovårdens strukturer och verksamhetsområden, läkemedelshantering samt vård och rehabilitering.
I utbildningsprogrammen fördjupar du dina kunskaper enligt eget intresse.
Utbildningsprogrammet för sjukvård och omsorg
Utbildningsprogrammet för vård och forstran av barn och unga
Utbildningsprogrammet för handikappomsorg
Utbildningsprogrammet för äldreomsorg
Utbildningsprogrammet för vård och forstran av barn och unga
Utbildningsprogrammet för handikappomsorg
Utbildningsprogrammet för äldreomsorg
Så att ni vet vad jag studerar. I Sverige är detta närmast en undersköterska men jag har även en pedagogisk del i skolan eftersom jag går Utbildningsprogrammet för vård och fostran av barn och unga så jag har en del barnsköterska inblandat.
Här i Finland kan jag jobba med barn som barnsköterska , på vårdcentraler eller faktiskt på sjukhus, inom äldreomsorgen eller annan vårdanstalt. Folk med min utbildning är eftertraktade utomlands eftersom vi har en sån bred utbildning. Dock vet jag inte om jag skulle ha behörighet att jobba som barnsköterska i Sverige. Jag tycker bara det är så häftigt att jag kommer få en skyddad titel, ingen annan än en närvårdare får kalla sig det. Kan jämföras med att vem som helst som jobbar som barnskötare får kalla sig det. Min mormor var sjuksköterska, även det en skyddad titel, och hon hade ett liknande märke som det jag kommer ha rätt att bära. Ganska läckert?! =)
Självständighetsbal
På tisdag firar Finland 94 år som självständigt land. Allt bra där, grattis och sånt. Alla dagisar har bal med finkläder. Allt bra där, finfint.
Jag däremot har knappt inga finkläder. Jag har en speciell kroppsform då höfterna och axlarna och typ hela bröstkorgen är sneda, olika höga osv på grund av min stora skolioskrök. Dessutom är jag så smal att inga kläder riktigt passar. Jag har väl ett BMI som för ett par år sedan skulle älskats på de stora modeshowerna men jag skulle gärna ta en 10 kg till. Jag måste påpeka att min smalhet är ärvd inte ett resultat av sjukdom!
Dessutom har jag psoriasis (emellanåt väldigt svår) och det värsta partiet är armbågen och en bit ner mot handen. Detta gör att jag har så svårt att hitta kläder, speciellt finkläder. Imorgon ska jag vara finkläd på ett daghem där jag inte känner mig 100%, ett dagis där alla inte känner mig och jag definitivt inte känner alla. Det gör mig otroligt osäker och medveten om vad jag har på mig. Jag VET att jag ser smal ut vad jag än har på mig, men jag måste inte visa upp allt annat också. Jag har en tunika som jag fick av min föredetta svärmor. Den är så fin och i tunt material. MEN den har trekvartsarmar och det är ett gissel. Jag har ännu inte vågat ha på mig denna tunika...
Det är tack vare K som jag ens funderar på att ha den. Han har fått mig att förstå att jag är smal hursom och det är vettigare att klä sig snyggt och i passande kläder än att försöka dölja sig. Han har såklart rätt, min älskade älskade karl. M sa samma när vi var gifta, fast på ett annat sätt. Jag lyssnade lite då men inte tillräckligt. K har däremot tjatat/diskuterat/sagt åt mig i ett år nu och det börjar fastna.
Jag har en polotröja jag kan ha till min tunika men det har ändå inte känts rätt, jag tror dock att imorgon är dagen då det får ske. Blåa, ganska tighta jeans och min grön/vit/svarta tunika, med eller utan polo. Och eftersom det är fest kanske jag t.o.m lockar håret ;)
Jag däremot har knappt inga finkläder. Jag har en speciell kroppsform då höfterna och axlarna och typ hela bröstkorgen är sneda, olika höga osv på grund av min stora skolioskrök. Dessutom är jag så smal att inga kläder riktigt passar. Jag har väl ett BMI som för ett par år sedan skulle älskats på de stora modeshowerna men jag skulle gärna ta en 10 kg till. Jag måste påpeka att min smalhet är ärvd inte ett resultat av sjukdom!
Dessutom har jag psoriasis (emellanåt väldigt svår) och det värsta partiet är armbågen och en bit ner mot handen. Detta gör att jag har så svårt att hitta kläder, speciellt finkläder. Imorgon ska jag vara finkläd på ett daghem där jag inte känner mig 100%, ett dagis där alla inte känner mig och jag definitivt inte känner alla. Det gör mig otroligt osäker och medveten om vad jag har på mig. Jag VET att jag ser smal ut vad jag än har på mig, men jag måste inte visa upp allt annat också. Jag har en tunika som jag fick av min föredetta svärmor. Den är så fin och i tunt material. MEN den har trekvartsarmar och det är ett gissel. Jag har ännu inte vågat ha på mig denna tunika...
Det är tack vare K som jag ens funderar på att ha den. Han har fått mig att förstå att jag är smal hursom och det är vettigare att klä sig snyggt och i passande kläder än att försöka dölja sig. Han har såklart rätt, min älskade älskade karl. M sa samma när vi var gifta, fast på ett annat sätt. Jag lyssnade lite då men inte tillräckligt. K har däremot tjatat/diskuterat/sagt åt mig i ett år nu och det börjar fastna.
Jag har en polotröja jag kan ha till min tunika men det har ändå inte känts rätt, jag tror dock att imorgon är dagen då det får ske. Blåa, ganska tighta jeans och min grön/vit/svarta tunika, med eller utan polo. Och eftersom det är fest kanske jag t.o.m lockar håret ;)
Examen
Jag träffade min lärare idag. Hon är både min klasslärare och examensmästare. Examensmästare betyder att hon är den som ska styra min examensbedömning. Bedömningen går ut på att jag, min bedömare (hon som följt mig på praktikplatsen under min examensvecka), examensmästaren och en företrädare för arbetsgivaren sitter och har ett långt möte. Under mötet går vi igenom kriterierna för denna utbildningsdel (utbildningsprogrammet för vård av barn och unga). Att gå igenom kriterierna betyder att dom frågar frågor för att testa min kunskap. Hur vårdar du ett sjukt barn i dagvården? Vanligaste barnsjukdomarna? Vilken är din favorit bland de allmänna pedagogiska inriktningarna och varför? Hur ser en normal utvecklingskurva ut hos barn? osv..... Det är ett så brett sprektrum på min utbildning att vi bara skrapat på ytan i skolan. Men, det som är bra är att jag får ha info papper med mig som jag får titta på för att komma ihåg. Jag behöver inte heller kunna allt helt och hållet utan veta i allmänhet om saker eller veta vart jag hittar informationen jag behöver. Fast, det är ändå otroligt jobbigt och stressigt att sitta där och bli synad i kanterna. Man känner sig otroligt dum fast jag vet att jag inte är det.
Min bedömare anser att jag är redo att jobba och att jag jobbar duktigt. Det känns otroligt roligt att jag hört samma sak av flera människor nu. Jag ÄR duktig på mitt jobb eftersom jag har mitt hjärta i mitt yrke. Jag ÄLSKAR att jobba med barnen, att utvecklas med dem och för dem och se dem utvecklas och lyckas.
MEN jag kan inte säga det på detta möte, tacka för mig och gå. Jag måste svara på frågor, bli grillad över saker jag inte kommer komma ihåg. Kanske lyser igenom att jag har en begynnande ångest inför detta möte... Jag har nämligen glidit igenom mina 3 första eftersom jag har haft en bra och tyst företrädare för arbetsgivaren + att de flesta andra varit helt vettiga (ur en studerandes syn). Denna gång har jag människor som kommer ifrågasätta och ifrågasätta mycket, samtidigt som det är den mest omfattande delen av hela min utbildning.
Finns lite saker som jag fick reda på idag när jag hade möte med min klasslärare. Ibland verkar det som om jag inte är 28 år gammal och har ett konstaterat (genom andra praktiktillfällen och skolarbeten) barncentrerat sätt att tänka. Jag ska skriva saker som om jag är helt dum i huvudet. T.ex. så borde jag skriva hur jag visar min yrkesetik. Alltså HUR jag respekterar barnen och följer konventionen om barns rättigheter.....jösses, som om det inte visar sig i arbetet! hmf..
Nåväl, det löser sig säkert.
Den 16.12 kl.14.15 finsk tid borde det sätta igång och 2 timmar senare är min utbildning klar. Jag vet att jag kommer igenom. Frågan är bara vart jag hamnar på skalan mellan 1-3 och hur grillad jag känner mig efteråt. Kanske blir det Grillad kyckling till middag? ;)
Min bedömare anser att jag är redo att jobba och att jag jobbar duktigt. Det känns otroligt roligt att jag hört samma sak av flera människor nu. Jag ÄR duktig på mitt jobb eftersom jag har mitt hjärta i mitt yrke. Jag ÄLSKAR att jobba med barnen, att utvecklas med dem och för dem och se dem utvecklas och lyckas.
MEN jag kan inte säga det på detta möte, tacka för mig och gå. Jag måste svara på frågor, bli grillad över saker jag inte kommer komma ihåg. Kanske lyser igenom att jag har en begynnande ångest inför detta möte... Jag har nämligen glidit igenom mina 3 första eftersom jag har haft en bra och tyst företrädare för arbetsgivaren + att de flesta andra varit helt vettiga (ur en studerandes syn). Denna gång har jag människor som kommer ifrågasätta och ifrågasätta mycket, samtidigt som det är den mest omfattande delen av hela min utbildning.
Finns lite saker som jag fick reda på idag när jag hade möte med min klasslärare. Ibland verkar det som om jag inte är 28 år gammal och har ett konstaterat (genom andra praktiktillfällen och skolarbeten) barncentrerat sätt att tänka. Jag ska skriva saker som om jag är helt dum i huvudet. T.ex. så borde jag skriva hur jag visar min yrkesetik. Alltså HUR jag respekterar barnen och följer konventionen om barns rättigheter.....jösses, som om det inte visar sig i arbetet! hmf..
Nåväl, det löser sig säkert.
Den 16.12 kl.14.15 finsk tid borde det sätta igång och 2 timmar senare är min utbildning klar. Jag vet att jag kommer igenom. Frågan är bara vart jag hamnar på skalan mellan 1-3 och hur grillad jag känner mig efteråt. Kanske blir det Grillad kyckling till middag? ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)