Självständighetsbal

På tisdag firar Finland 94 år som självständigt land. Allt bra där, grattis och sånt. Alla dagisar har bal  med finkläder. Allt bra där, finfint.

Jag däremot har knappt inga finkläder. Jag har en speciell kroppsform då höfterna och axlarna och typ hela bröstkorgen är sneda, olika höga osv på grund av  min stora skolioskrök. Dessutom är jag så smal att inga kläder riktigt passar. Jag har väl ett BMI som för ett par år sedan skulle älskats på de stora modeshowerna men jag skulle gärna ta en 10 kg till. Jag måste påpeka att min smalhet är ärvd inte ett resultat av sjukdom! 
Dessutom har jag psoriasis (emellanåt väldigt svår) och det värsta partiet är armbågen och en bit ner mot handen. Detta gör att jag har så svårt att hitta kläder, speciellt finkläder. Imorgon ska jag vara finkläd på ett daghem där jag inte känner mig 100%, ett dagis där alla inte känner mig och jag definitivt inte känner alla. Det gör mig otroligt osäker och medveten om vad jag har på mig. Jag VET att jag ser smal ut vad jag än har på mig, men jag måste inte visa upp allt annat också. Jag har en tunika som jag fick av min föredetta svärmor. Den är så fin och i tunt material. MEN den har trekvartsarmar och det är ett gissel. Jag har ännu inte vågat ha på mig denna tunika...
Det är tack vare K som jag ens funderar på att ha den. Han har fått mig att förstå att jag är smal hursom och det är vettigare att klä sig snyggt och i passande kläder än att försöka dölja sig. Han har såklart rätt, min älskade älskade karl. M sa samma när vi var gifta, fast på ett annat sätt. Jag lyssnade lite då men inte tillräckligt. K har däremot tjatat/diskuterat/sagt åt mig i ett år nu och det börjar fastna.

 Jag har en polotröja jag kan ha till min tunika men det har ändå inte känts rätt, jag tror dock att imorgon är dagen då det får ske. Blåa, ganska tighta jeans och min grön/vit/svarta tunika, med eller utan polo. Och eftersom det är fest kanske jag t.o.m lockar håret ;)