Examen

Jag träffade min lärare idag. Hon är både min klasslärare och examensmästare. Examensmästare betyder att hon är den som ska styra min examensbedömning. Bedömningen går ut på att jag, min bedömare (hon som följt mig på praktikplatsen under min examensvecka),  examensmästaren och en företrädare för arbetsgivaren sitter och har ett långt möte. Under mötet går vi igenom kriterierna för denna utbildningsdel (utbildningsprogrammet för vård av barn och unga). Att gå igenom kriterierna betyder att dom frågar frågor för att testa min kunskap. Hur vårdar du ett sjukt barn i dagvården? Vanligaste barnsjukdomarna? Vilken är din favorit bland de allmänna pedagogiska inriktningarna och varför? Hur ser en normal utvecklingskurva ut hos barn? osv..... Det är ett så brett sprektrum på min utbildning att vi bara skrapat på ytan i skolan. Men, det som är bra är att jag får ha info papper med mig som jag får titta på för att komma ihåg. Jag  behöver inte heller kunna allt helt och hållet utan veta i allmänhet om saker eller veta vart jag hittar informationen jag behöver. Fast, det är ändå otroligt jobbigt och stressigt att sitta där och bli synad i kanterna. Man känner sig otroligt dum fast jag vet att jag inte är det.

Min bedömare anser att jag är redo att jobba och att jag jobbar duktigt. Det känns otroligt roligt att jag hört samma sak av flera människor nu. Jag ÄR duktig på mitt jobb eftersom jag har mitt hjärta i mitt yrke. Jag ÄLSKAR att jobba med barnen, att utvecklas med dem och för dem och se dem utvecklas och lyckas.

MEN jag kan inte säga det på detta möte, tacka för mig och gå. Jag måste svara på frågor, bli grillad över saker jag inte kommer komma ihåg. Kanske lyser igenom att jag har en begynnande ångest inför detta möte... Jag har nämligen glidit igenom mina 3 första eftersom jag har haft en bra och tyst företrädare för arbetsgivaren + att de flesta andra varit helt vettiga  (ur en studerandes syn). Denna gång har jag människor som kommer ifrågasätta och ifrågasätta mycket, samtidigt som det är den mest omfattande delen av hela min utbildning.

Finns lite saker som jag fick reda på idag när jag hade möte med min klasslärare. Ibland verkar det som om jag inte är 28 år gammal och har ett konstaterat (genom andra praktiktillfällen och skolarbeten) barncentrerat sätt att tänka. Jag ska skriva saker som om jag är helt dum i huvudet. T.ex. så borde jag skriva hur jag visar min yrkesetik. Alltså HUR jag respekterar barnen och följer konventionen om barns rättigheter.....jösses, som om det inte visar sig i arbetet! hmf..


Nåväl, det löser sig säkert.
Den 16.12 kl.14.15 finsk tid borde det sätta igång och 2 timmar senare är min utbildning klar. Jag vet att jag kommer igenom. Frågan är bara vart jag hamnar på skalan mellan 1-3 och hur grillad jag känner mig efteråt. Kanske blir det Grillad kyckling till middag? ;)